Kategorier

lördag 22 mars 2014

Skivrecension: Greg Ashley - Another generation of slaves

Första gången jag lyssnar på The Gris-Gris-sångaren Greg Ashleys nya skiva Another generation of slaves så gillar jag den inte alls. Jag stör mig på jazzmusikerna, på countryinslagen, på arrangemangen. Framförallt stör jag mig på Greg Ashleys svajiga sång. Det där indiesättet att sjunga som är både trevande svajigt och lite halvfalskt. Efter en genomlyssning har jag helt gett upp hoppet om skivan, trots dess fantastiska titel.

Men när jag lyssnar igenom skivan igen hör jag något helt annat. Jag börjar förstå arrangemangen, förlåta jazzmusikerna deras jazzighet, kunna överse med countrypoppen. Framförallt får jag ett helt annat sätt att se på Greg Ashleys sång. Den trevande svajigheten och halvfalskheten fungerar faktiskt ganska bra, i vissa låtar. Den fumliga sångstilen gör sången mer känslomässig. Och till stor del är det ett stildrag, på tidigare skivor har Ashley bevisat att han kan sjunga tonrenare. Sångstilen är nog till stor del ett sätt att låta mer som Leonard Cohen. Att Ashley gillar Leonard Cohen har han visat förut, bl.a. när han spelade in sin version av Death of a ladies man, med covers på alla låtar från Cohens skiva.

Another generation of slaves är inte genomgående bra, men när den är som bäst är den riktigt bra, som i låtar som  Medication #7, Prisoner #1131267 och East Texas Plain.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.