Kategorier

onsdag 25 september 2013

Boktips: Joey Comeau - The summer is ended and we are not yet saved

http://ecx.images-amazon.com/images/I/51O3XRB3DcL._SY300_.jpgPå ytan liknar The summer is ended and we are not yet saved en helt vanlig skräckroman: huvudpersonerna befinner sig isolerade ute på landsbygden tillsammans med en galen mördare som dödar karaktärerna en efter en. Men under ytan finns en roman som bryter mot skräckgenrens mest grundläggande konventioner.

The summer is ended and we are not yet saved började som en novell som hette Bible Camp Bloodbath. Den titeln säger en hel del om handlingen, berättelsen utspelar sig på ett kristet kollo och slutar i ett blodbad. Egentligen är handlingen både enkel och typisk: huvudpersonen åker på kollo, träffar nya kompisar, blir kär i en tjej, allting samtidigt som kollots präst börjar mörda barnen och lägerledarna. Det intressanta är vad Comeau gör med den här ganska standardiserade historien. Den största skillnaden ligger i karaktärsteckningarna, i dom flesta skräckberättelser är karaktärerna platt tecknade, enkla stereotypa karaktärer som utgår ifrån ett antal ständigt återanvända mallar. Comeau väljer istället att teckna varje karaktär med djup och skärpa. Genom detaljer och bitar av karaktärernas bakgrundshistorier skapar författaren personliga porträtt, unika karaktärer som det är svårt att inte känna för, att inte fångas av. Starkast fångas jag av skildringen av huvudpersonen och hans mamma och deras fina men komplicerade relation. Men inte bara dom utan nästan alla karaktärer skildras på ett sätt som gör att man ser dom som personer. Det här leder till en helt grundläggande skillnad mot vanliga skräckberättelser. När någon av dom stereotypa karaktärerna mördas i en amerikansk splatterfilm så är det bara otäckt. Eftersom karaktären är platt och endimmensionell så bryr vi oss egentligen inte. När någon mördas i The summer is ended så är det fortfarande otäckt, men framförallt sorgligt. Eftersom man som läsare känner för karaktären blir mordet något i grunden sorgligt. Det här är något som Comeau gör högst medvetet: när ett av barnen i berättelsen dränks samtidigt som han tänker på sin mamma så är det inte meningen att vi ska känna samma sak inför dödandet som i en vanlig skräckberättelse. Den njutningsfulla blandningen av spänning och kontrollerad rädsla som skräckgenren brukar försöka framkalla är här underordnad. 

The summer is ended kan läsas som en kritik av skräckgenren. I Comeaus text finns en underförstådd fråga – borde inte alla skildringar av dödande också innehålla det sorgliga? Genom att beskriva offren som personer så bryter författaren mot en av skräckgenrens mest grundläggande konventioner, och ifrågasätter samtidigt denna konvention. Resultatet är en brutalt sorglig historia, inte bara vidrigt otäck utan vidrigt sorglig. The summer is ended är kanske inte en bok som man läser för ren njutnings skull. Snarare är det den sortens bok som man läser därför att den säger något intressant. Själv kan jag inte riktigt släppa den, funderingar kring boken dyker upp då och då, särskilt när jag ställs inför våldsskildringar på film och i böcker. Efter att ha läst boken kan jag inte se fiktivt våld på riktigt samma sätt. Det är som att det saknas något i dom flesta våldsskildringar, en sorglig underton som borde färga våldet men ytterst sällan gör det. I skildringarna av offren finns en tydlig brist på empati, och kanske är det just den här empatibristen som gör våldet till underhållning. Genom ett i grunden ganska enkelt grepp – att beskriva offren som verkliga människor – ifrågasätter Comeau underhållningsvåldets underliggande logik.
Länk till boken på adlibris
Länk till Joey Comeaus poetiska nätserie A softer world

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.