Kategorier

söndag 15 september 2013

Arbetsförmedlingens skeva syn på funktionshinder

Enligt ny forskning har antalet arbetssökande som arbetsförmedlingen ser som funktionshindrade ökat explosionsartat (från en av tio för tjugo år sedan till en av fyra idag). Bakom denna ökning ligger till stor del en kategori av funktionshinder som arbetsförmedlingen kallar socialmedicinska funktionshinder. Från början var det här en kategori som man använde för att klassificera människor med missbruksproblematik eller en kriminell bakgrund. Idag är termen betydligt vidare. Intervjuade arbetsförmedlare exemplifierar med att det kan handla om t.ex. människor som har ett avvikande utseende, är osociala, mycket överviktiga eller har piercing. Ja precis, piercing. Dom där små metallbitarna som var och varannan person under tjugofem går omkring med idag kan alltså ses som ett funktionshinder. Det säger en hel del om hur snäv syn arbetsförmedlingen har på vad som är normalt, vad som är icke-funktionshindrat. Själv kan jag tycka att det är stor skillnad på att vara ex. döv eller att vara piercad. Jag tycker inte ens att det rör sig om samma kategori. Det här känns helt absurt, det finns alltså människor i det här landet som arbetsförmedlingen stämplat som funktionshindrade därför att dom är piercade. Som fått en officiell funktionshinderkodning och som varit tvungna att genomlida ett samtal där deras arbetsförmedlare förklarat för dom att dom räknas som funktionshindrade. Man kan undra vad det gör med en människas självbild, att vara funktionshindrad är knappast helt identitetsmässigt oproblematiskt idag, och diagnoser har en förmåga att färga vår självbild. Antagligen även när diagnosen gjorts av en byråkrat och inte en läkare.

Tydligen är det till viss del ett trick: genom att stämpla någon som funktionshindrad så frigörs extraresurser som man kan använda för att hjälpa dom i arbetslivet. Själv kan jag tycka att dom här extraresurserna kanske inte borde gå till människor med piercings eller avvikande utseende (utan till människor med faktiska funktionshinder). Men forskningen pekar också på att det inte enbart är ett trick: arbetsförmedlarna uppfattar dessa människor som på något sätt funktionshindrade. Och denna uppfattning är inte alltid helt löst grundad, utan speglar en allt hårdare arbetsmarknad där kraven på social kompetens och anpassningsbarhet är mycket höga. Människor som förut inte hade räknats som funktionshindrade (därför att dom hade fungerat på dom flesta arbetsplaster) räknas därför i dagens arbetsliv som funktionshindrade. Det här har forskarna säkert rätt i, dagens arbetsliv ställer allt högre krav. Men samtidigt, piercing, vad i helvete.
Länk till forskarnas (Ida Seing och Kerstin Jacobsson) artikel på Karlstads Universitets hemsida
Länk till sammanfattning av deras artikel på forskning.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.